In i väggen och ut på andra sidan - kraschen
- Niklas Oreland
- 23 jan.
- 3 min läsning
I näringslivet och organisationer pratar man ofta om prestation, tillväxt och "grit". Gott så. Nödvändigt och naturligt. Det finns också en den berömda baksidan av medaljen som pratas ibland om men fortfarande sällan tas på allvar förrän det är för sent: den totala kraschen. Det som ofta kallas utbrändhet är inte bara ett tecken på att man har haft "för mycket att göra ett tag". Det är ett fysiologiskt tillstånd som kräver betydligt mer än en långhelg på SPA för att reparera. Det är en katastrof för individen men det är också katastrof för arbetsgivaren. Låt oss kalla det för vad det är: en krasch.
Vad händer i kroppen när du kraschar?
Rent vetenskapligt är utbrändhet (eller utmattningssyndrom) resultatet av en långvarig obalans mellan krav och resurser. När hjärnan uppfattar en konstant stress utan återhämtning, hamnar det autonoma nervsystemet i obalans.
HPA-axeln (vårt stressystem) går på högvarv tills den till slut "stänger av" för att skydda systemet. Forskning med MR-kamera har visat att vid djup utbrändhet kan man se fysiska förändringar i hjärnan, bland annat i amygdala (vårt känslocenter) och prefrontala kortex (där vi fattar beslut och planerar). Det är därför du plötsligt inte kan minnas enkla koder eller tappar humöret för småsaker – din "exekutiva kontroll" har helt enkelt gått i lockout. Så vi kan konstatera att utbrändhet är inte hittepå, det är ett fysiskt tillstånd.
Hur förebygger du kraschen?
I en högpresterande miljö handlar förebyggande arbete inte om att göra mindre, utan om att göra smartare. Låter självklart men inte alltid så lätt. Några enkla strategier:
Gränssättning: Se gränser mellan jobb och fritid som en del av din professionella hygien, inte som brist på engagemang.
Mikro-återhämtning: Hjärnan behöver pauser under dagen, inte bara efter klockan 17. Fem minuters total mental vila varannan timme gör större skillnad än vi tror. Ta en kaffe. Prata skit med en kollega.
Våga utmana kulturen: Ledare måste våga prata om sårbarhet. Om kulturen säger att "här jobbar vi dygnet runt", kommer medarbetarna att dölja sina symptom tills de kollapsar. Visst, det är coolt att jobba som på en AI-startup dygnet runt men fundera på var din gräns går.
Vad gör du om du kraschat?
Många som drabbas av utbrändhet försöker "vila sig friska". Vila är nödvändigt, men det räcker sällan för att komma tillbaka hållbart. Det är här psykologisk behandling som KBT, PDT, eller ACT kommer in. Obegripliga termer för en normal människa men om du uppsöker en psykolog som kan reda ut begreppen och ännu bättre jobba utifrån flera metoder så kommer du få bra hjälp.
Psykologisk behandling kan hjälpa dig att förstå de underliggande mönster som ledde till kraschen. Handlar det om en prestationsbaserad självkänsla? Svårighet att delegera? Eller en oförmåga att lyssna på kroppens tidiga varningssignaler? Genom terapi får du verktyg att omprogrammera ditt förhållningssätt till krav, så att du inte kliver rakt tillbaka i samma fälla när du väl återvänder till jobbet. Så låt oss konstatera en gång för alla att det inte är något flum. Har du ryggproblem går du till en fysioterapeut. Har du psykisk ohälsa går du till en psykolog. Inget onaturligt eller skamfullt med det.
Sammanfattningsvis: utbrändhet är inte ett personligt misslyckande, det är en biologisk konsekvens av en ohållbar miljö. Tänk förebyggande och sök hjälp innan det är för sent. Det är inte bara ett tips, det är en bra överlevnadsstrategi.
Kommentarer